Wilhelm Reichs verk

Wilhelm Reichs böcker har översatts till många språk och publicerats i många länder. Följande boktitlar och utdrag är översättningar av de tyska utgåvorna, gjorda med hjälp av DeepL. I ditt land kan därför särskilt boktitlarna ha andra namn. Alla originalutgåvor finns tillgängliga på Wilhelm Reich Museum.

 

*

 

Upptäckten av orgon I

Orgasmens funktion

Grundläggande sexualekonomiska problem med biologisk energi

 

Förord till andra upplagan

Upptäckten av orgon var resultatet av ihärdiga kliniska undersökningar av begreppet ”psykisk energi”, inledningsvis inom psykiatrin. Det föreliggande verket kan betraktas som en omfattande introduktion till detta nyupptäckta område, orgonbiologin. Många resultat av den biofysiska och fysiska orgonforskningen, som började omkring 1934, publicerades i International Journal of Sex-economy and Orgone Research, 1942–1945, och kommer nu att ges ut i den andra volymen av Upptäckten av orgon under titeln Die Krebs-Biopathie (Cancerbiopati). Erfarenheten har utan tvivel visat att kunskap om de emotionella funktionerna hos den biologiska energin är oumbärlig för förståelsen av dess fysiologiska och fysikaliska funktioner. De biologiska emotionerna, som styr de psykiska processerna, är i sig själva det direkta uttrycket för en rent fysikalisk energi, den kosmiska orgonen.

Wilhelm Reich. New York, februari 1947

 

*

 

Upptäckten av orgon II

Cancer

 

Förord till andra bandet

Det här andra bandet av min bok The Discovery Of The Orgone (sv. Upptäckten av orgon) är en direkt fortsättning på det första bandet, The Function of the Orgasm (sv. Orgasmens funktion, Köln 1969). Den består av flera avhandlingar som publicerades mellan 1942 och 1945 i International Journal of Sex Economy and Orgone Research i New York och som rapporterade om upptäckten av den kosmiska orgonenergin. Sammanfattningen av dessa avhandlingar i bokform ger läsaren fördelen att orgonbiologin framträder tydligare som en logisk följd av de observationer, experiment och arbetshypoteser som gjorts. Den förutfattade läsaren kan nu bättre än genom de enskilda avhandlingarna övertyga sig om att upptäckaren av orgonenergin snarare var ett redskap för naturvetenskaplig logik och konsekvens än en skapare av ”nya teorier”. Inget mänskligt förstånd kan tänka ut den rikedom av samband och fakta som presenteras i denna volym. Min uppgift i processen att upptäcka den kosmiska orgonenergin var inte att bygga teorier, utan enbart att följa observationerna uppmärksamt och med ärlig självkontroll, verifiera dem genom lämpliga experiment och bygga de logiska tankebroar som ledde från ett funktionsområde till ett annat.

Jag har delvis omordnat mina tidigare publicerade avhandlingar för att undvika upprepningar och för att den kronologiska ordningen i huvudsak ska framgå. En redogörelse för de felaktigheter som är förknippade med ”luftkeimtheorin” har införts; dessutom har ett avsnitt tillagts för specialiserade cancerforskare, som försöker visa sambandet mellan klassisk och orgonomisk cancerforskning. I slutet av de orgonfysikaliska redogörelserna finns en kort anteckning om beviset för atmosfärisk orgon med hjälp av Geiger-Müller-apparaten. Det var inte längre möjligt att redogöra för detta mycket betydelsefulla faktum i detalj, eftersom det först upptäcktes under sommarmånaderna 1947.

Jag tror – och hoppas – att denna volym också är tillgänglig för läsare utan specialkunskaper, om de är bekanta med grunderna i naturvetenskaplig forskning i allmänhet och med orgonomin i synnerhet. De alltför specialiserade avsnitten kan hoppas över utan att förståelsen av helheten påverkas.

[...]

Det är med stor oro jag ger ut denna bok. Min oro beror främst på att så många av våra läsare förväntar sig att ett universalmedel mot cancer nu har hittats. Detta måste jag kategoriskt avvisa. Det är sant att mysteriet med cancer har blivit fullt tillgängligt genom upptäckten av orgon. Men det är fel att tro att alla cancerpatienter nu kan räddas. Det kommer att krävas hårt, långvarigt och gemensamt arbete innan vi vet hur mycket orgonenergin kan åstadkomma i vissa fall av cancer. Början är i alla fall gjord.

Wilhelm Reich. Orgonon, september 1947

 

*

 

Bionexperimenten

Om livets uppkomst

 

Förord

Jag överlämnar de föreliggande experimentella resultaten om uppkomsten av vegetativt liv till allmänheten inte utan stor oro. Den gäller inte på något sätt riktigheten och noggrannheten i de faktiska uppgifterna, även om det här och där kan finnas en obetydlig felaktighet eller en felaktig formulering. I denna omfattande, men inte slutgiltiga rapport finns inga faktauppgifter som inte skulle vara bekräftade genom hundratals bekräftelser. Jag har utelämnat observationer som inte är bekräftade. Jag har strävat efter att beskriva metodiken så noggrant som möjligt så att den kan kontrolleras. De grundläggande fakta, såsom den bubbliga sönderfallet av materia vid svällning eller bionernas odlingsbarhet, kan inte förbises om anvisningarna följs någorlunda korrekt. Jag är medveten om att man kan ha en annan åsikt om min tolkning av samma fakta. Därför har jag noggrant skiljt mellan faktabeskrivningen i den första delen och tolkningarna i den andra delen.

Min oro gäller möjligheten att jag skulle kunna anklagas för bristande ödmjukhet i de slutsatser jag drar. Jag har inte gått utöver den ram som mig föreskrivs av nu arton års kliniskt arbete med vegetativt sjuka organismer och tio års intensivt studium av relevant biologisk och fysiologisk litteratur. Avsnitten om kolloider och den dialektisk-materialistiska forskningsmetoden var färdiga sedan många år, men låg opublicerade i min skrivbordslåda. De var försök att förena mina erfarenheter som psykoterapeut med sjuka med mina allmänna biologiska studier. När jag 1926 skulle recensera Fr. Kraus bok om personens patologi (Syzygiologie) för en vetenskaplig tidskrift, uppstod omedelbart en koppling till de psykoanalytiska insikterna på grundval av min orgasmteori.

Jag anade inte att jag tio år senare skulle kunna verifiera naturfilosofiska antaganden och den dialektisk-materialistiska metoden på detta sätt. Att orgasmeteorin låg i linje med livets problem visste jag naturligtvis. Det är inte en slumpmässig upptäckt, utan resultatet av många års arbete med problemet med vegetativa funktioner. Grunderna för en teori om biogenes som först måste utarbetas avslöjades steg för steg. Jag vill inte dölja att de fakta jag fann först verkade otroliga. Men fakta följde på fakta. Var och en bekräftade den bild jag tidigare hade skapat mig av livsfunktionen och dess störningar hos den sjuke. När jag 1937 publicerade de experimentella resultaten om ”sexualitetens och ångestens elektriska funktion” fanns redan resultaten från Bion-forskningen tillgängliga. Och nu, när jag har beslutat att publicera dem, har jag redan ytterligare resultat från angränsande områden som bekräftar och kompletterar dem.

Slutfört, oktober 1937. Wilhelm Reich

 

*

 

ORANUR-experimentet (I)

Första rapporten (1947–1951)

 

1. Inledning och översikt

Med denna publikation presenteras den första rapporten om ORANUR-EXPERIMENTET (nr XXX,1). Experimentplanen publicerades i december 1950 i Orgone Energy Emergency Bulletin. Denna rapport är endast preliminär; resultaten behöver vidareutvecklas och eventuellt också ändras. De viktigaste slutsatserna verkar dock vara tillräckligt säkra för att redan nu kunna publiceras. Under fredliga omständigheter skulle jag ha föredragit att vänta längre med att presentera resultaten. Den spända situationen i samhället gör dock att det är nödvändigt att publicera dessa första resultat om orgonenergins (OR) påverkan på kärnenergi (NR).

Den första serien av det egentliga Oranur-experimentet genomfördes mellan mitten av december 1950 och maj 1951. De tre första avsnitten i denna rapport avser rent fysikaliska förhållanden; de behandlar uteslutande fysikaliska OR-energifenomen som är nödvändiga för en grundläggande förståelse av OR-energi och det egentliga Oranur-experimentet. De två avsnitten om Geiger-Müller-reaktionen av OR-energi och om OR-fenomen i högvakuum omfattar en experimentfas på fyra år, från 1947 till 1950. Resultaten i dessa två avsnitt föregicks av många osystematiska, slumpmässiga observationer och experiment som gjordes under åren från upptäckten av OR-energin i SAPA-bionerna (1939) till början av den systematiska undersökningen av de fysikaliska kvantegenskaperna hos den atmosfäriska OR-energin under försommaren 1947. Några av dessa resultat publicerades med ojämna mellanrum i form av korta meddelanden i International Journal of Sex-economy and Orgone Research och i Orgone Energy Bulletin.

De fysikaliska OR-energifunktionerna är nära besläktade och ofta identiska med bioenergetiska OR-funktioner. Det är faktiskt helt omöjligt och även otillåtet att skilja dem åt, eftersom de bioenergetiska funktionerna hos OR-energin i levande organismer endast är variationer av OR-energifunktionerna i atmosfären och i universum som helhet.

 

*

 

ORANUR-experimentet (II)

Andra rapporten (1951–1956)

Kontakt med rymden / OROP Öken Ea (1954–1955)

 

Förord

HÄR FINNS INGA FACKLIGA AUTORITETER

”Vad räknas som bevis? Måste ett UFO landa vid flodporten till Pentagon framför näsan på de samlade generalstabscheferna? Eller är det ett bevis om en markradarstation upptäcker ett UFO och skickar upp ett jaktflygplan, om den berörda piloten ser objektet och registrerar det med sin radar – varpå det flyger iväg med fenomenal hastighet? Är det bevis om en stridsflygpilot skjuter på ett UFO och håller fast vid sin historia även när han hotas med krigsrätt? Är det bevis?

Kanske är svaret på denna ständigt omdebatterade fråga också svaret på frågan: ”Finns det verkligen UFO:n?”

Jag ska ge er fakta – alla fakta. Ni får själva avgöra.”

E. J. Ruppelt, ”The Report on Unidentified Flying Objects”, Doubleday & Co., Garden City, New York, 1956, s. 8

”VILKEN TYP AV BEVIS VILL MAN HA?”

Det finns inga bevis. Det finns inga sakkunniga auktoriteter i denna fråga.

Ingen president, ingen akademi, ingen domstol, ingen kongress eller senat på jorden har kunskapen eller makten att avgöra vad som kommer att vara kunskap i morgon. Det är meningslöst att försöka bevisa det okända för en människa som inte vill erkänna det okända eller som fruktar dess hotande övermakt. Endast de goda och beprövade reglerna för lärande kommer slutligen att leda oss till att förstå vad som har trängt sig in i vårt jordiska liv. Låt dem som inte vill lära sig något vara, medan de som vet vad lärande innebär kraftfullt banar väg in i det okända.

Kunskapstörst är det högsta mänskliga strävandet.

Det kan och får endast styras av lärandets regler.

April 1956 [Wilhelm Reich]

HINTS OM EN INTERPLANETÄR ”KRIG”

”MacArthur antyder möjligheten av ett rymdkrig. De åsikter som CRIFO företräder stöds av det som general Douglas MacArthur uttryckte nyktert och i rätt tid innan han den 7 oktober 1955 besökte Neapels borgmästare Achille Lauro på Waldorf-Astoria i New York. Borgmästaren återgav generalens uttalanden till New York Times på följande sätt: 'Han anser att ett nytt krig skulle vara dubbelt självmord och att människorna på båda sidor av järnridån har tillräckligt förnuft för att förhindra det... Han tror att alla länder på jorden måste hålla ihop för att överleva, tack vare den vetenskapliga utvecklingen, och att de måste göra gemensam front mot angrepp från andra planeter mot oss.Borgmästaren tillade att generalen ansåg att framtidens politik kommer att vara kosmisk eller interplanetär.

Ur: C.R.I.F.O., Orbit, volym II, nr 8, 4 november 1955

Följande rapport handlar om experiment som bekräftar den ovan citerade åsikten från en ledande militär.

Ea är en förkortning för besökare från rymden som upptäcktes och observerades i vår planets atmosfär under åren 1954 och 1955 samt under första halvan av 1956 och som attackerades på olika platser i USA i experiment med den så kallade ”rymdkannon”. ”E” står för ”energi” och ”a” för alfa eller primordial. Ibland användes Ea också som förkortning för ”Enigma”.

Jag föreslår att ett världsmedborgarkommitté bildas av experter som har tillräcklig arbetsdemokratisk, organisatorisk och lagstiftande makt för att driva på den sociala omstruktureringen av planeten Jorden och ansvarsfullt genomföra Ea-operationerna i framtiden.

 

*

 

OROP Öken

Rymdskepp, DOR och torka

 

Inledning

Historien om OROP ÖKEN är lång och komplicerad. Låt oss börja med begreppet OROP. Det är ett konstord för alla typer av operationer som utförs av människor i relation till öknen. Med öken avser vi torka och i vidare bemärkelse även atmosfäriska förhållanden som leder till torka och ökenbildning, med OROP även de tekniska medel som baseras på vetenskaplig naturkunskap och som eventuellt kan användas för att motverka torka och ökenbildning.

Ordelementet ”OR” hänvisar till att de naturvetenskapliga resultaten som ligger till grund för vår tekniska kunskap om ökenspridning har erhållits både inom ramen för och med metoder som används i den empiriska och tekniska utvecklingen av orgonomin, en disciplin som skiljer sig från andra tankesystem genom att den varken är mekanistisk eller mystisk, utan funktionell och energetisk.

”OROP” står alltså för tekniska operationer med användning och manipulation av FUNKTIONER AV KOSMISK ENERGI.

Men det är inte allt som måste sägas om OROP WÜSTE. Den fysiska öknen, ute i naturen, är resultatet av en oändlig mängd kosmiska processer. Många områden på vår planet var en gång blomstrande, gröna, bördiga landskap som försörjde rika och lyckliga mänskliga kulturer. Från arkeologer och geologer vet vi att sydvästra USA för bara tjugofemtusen år sedan var ett grönt, bebott land. Detsamma gäller, utan att det behöver bevisas i detalj här, för Nildeltat och det land där Jesus levde för bara tvåtusen år sedan, hela regionen kring Nasaret, som idag kallas ”Mellanöstern”. Som vi vet av historikerna var även andra landområden, som idag präglas av fattigdom och karghet, såsom slätterna och dalarna i Mexiko och Sydamerika, en gång rika och bördiga. Jag tror att detta även gäller för det romerska riket, jämfört med vilket dagens Italien framstår som fattigt och ödelagt.

Vad ligger bakom ökenspridningen?

Öknar är uppenbarligen inte bara resultatet av okända naturprocesser; de breder ut sig över allt större delar av vår jord. De svåra torkaperioder som hotar att utplåna allt mänskligt liv är i själva verket en följd av ökenspridningen. […]

När man befattar sig med problemet med ökenspridning är det viktigt att tänka på följande:

Öknar bygger på naturliga processer som leder till uttorkning av atmosfären och marken, vilket innebär att liv förstörs. Människan skulle dock ha kunnat besegra öknen och stoppa ökenspridningen om hon inte själv hade genomgått en process som präglat hennes emotionella struktur, en process som vi kommer att kalla

”EMOTIONELL ÖKEN”

Människan själv är ansvarig för om öknen breder ut sig eller stoppas. Människan har idag både de vetenskapliga och tekniska medlen för att bekämpa ökenspridningen, ja till och med för att omvandla befintliga öknar till frodiga gräsmarker för människor och djur.

DET FÖRSTA HINDRET SOM OROP ÖKEN MÅSTE ÖVERVINNA ÄR INTE DEN YTTRE ÖKNEN, UTAN DEN INRE, EMOTIONELLA ÖKNEN I MÄNNISKAN.

Vi är medvetna om vårt ansvar när vi gör ett påstående av sådan betydelse; för att underbygga det krävs konkreta fakta.

 

*

 

Den kosmiska överlagringen

Om människans orgonotiska rötter i naturen

 

”O människa! Var uppmärksam!

”Vad säger den djupa midnatten?

”Jag sov, jag sov –

”Ur en djup dröm vaknade jag: –

”Världen är djup

”och djupare än dagen kan tänka.

”Djup är dess sorg,

”lust – djupare än hjärtesorg:

”Sorg säger: Förgås!

”Men all lust vill ha evighet,

”– vill ha djup, djup evighet!”

Friedrich Nietzsche. Så talade Zarathustra

 

Kapitel 1

Scenen och ängen

Det huvudsakliga intresset i detta verk är inte astrofysik, utan människan. På vilket sätt är människan rotad i naturen? Det är den fråga som denna diskussion handlar om. Det är utan tvekan orgonenergins funktion i människans tänkande som slår en bro till verkligheten.

Hur mänsklighetens öde och våra levnadsvillkor kommer att se ut i en nära framtid beror på människans karaktärsstruktur, på den stelna historia som hennes samhälle har genomgått under de senaste fyra till sex tusen åren. Genom att tränga igenom den täta dimma som har grumlat vår syn i många decennier har jag försökt dra de slutgiltiga slutsatserna av den kunskap om människans funktionssätt som jag har förvärvat under mer än trettio års ingående studier av de karaktärsmässiga processerna bakom livets kulisser. På dessa sidor kommer dock endast lite att sägas om det konkreta dramat i dagens sociala konflikter. Det är inte min avsikt att visa hur händelserna bakom kulisserna påverkar det som utspelar sig på scenen inför allas ögon. Tvärtom öppnar jag dörren som leder från rummen bakom scenen till det vidsträckta fältet och ängen som omger det teater som är det moderna vardagslivet. För en betraktare som står på denna äng, med de glittrande stjärnorna över sig på den oändligt vida himlavalv, kommer föreställningen på scenen att vara främmande. Det verkar som om den vida natthimlen inte har något samband med det uppförda stycket och dess tema. Allt som hör till föreställningen verkar avlägset, overkligt och helt malplacerat när man betraktar det utifrån.

 

*

 

Eter, Gud och djävulen

 

Vad är det svåraste av allt?

Det som tycks dig lättast:

Att se med ögonen

Det som ligger framför dina ögon.

(Goethe)

 

Kapitel 1

Verkstaden för orgonomisk funktionalism

Den kosmiska orgonenergin upptäcktes som ett resultat av konsekvent tillämpning av den funktionella tänkandetekniken. Det var metodiskt strikt kontrollerade tankeprocesser som ledde från en faktum till en annan och under en tidsperiod på cirka 25 år vävde samman till synes vitt skilda fakta till en enhetlig bild av naturens funktioner, som idag, 1947, som en ännu ofullbordad lära inom orgonomin överlämnas till världens bedömning. Det är därför nödvändigt att beskriva den ”funktionella tänktekniken”.

Det är fördelaktigt att inte bara låta den seriösa naturvetenskapsstudenten se resultatet, utan också inviga honom i hemligheterna i den verkstad där produkten formas med mödosam ansträngning. Jag anser det vara ett misstag i vetenskaplig kommunikation att oftast bara de vackert polerade och felfria resultaten av naturforskningen presenteras som i en konstutställning. Enbart en utställning av de färdiga produkterna har många nackdelar och risker, både för deras skapare och för deras användare. Produktens skapare kommer lätt att vara alltför mån om att presentera fulländning och felfrihet, medan han döljer luckor, osäkerheter och disharmoniska motsägelser i naturkunskapen. Därigenom skadar han känslan för den verkliga processen inom naturforskningen. Njutaren av produkten kommer inte att ha någon känsla för de hårda och stränga krav som ställs på naturforskaren när han ska avslöja och beskriva naturens gåtor på ett användbart sätt. Han kommer aldrig att lära sig att tänka själv och ta ansvar. De allra få bilister har en korrekt uppfattning om den mängd tankearbete och handgrepp som krävs för att tillverka en bil. Vår värld skulle se bättre ut om de som drar nytta av arbetet visste mer om arbetsprocessen och arbetarnas upplevelser, om de inte så sorglöst skördade frukterna av andras arbete.

I fallet med orgonomin är det särskilt viktigt att visa upp en del av arbetet i verkstaden. Den största svårigheten att förstå orgonteorin är att upptäckten av orgon löste för många och för stora problem på en gång: den biologiska grunden för psykiska sjukdomar, biogenesen och därmed cancerbiopatien, etern, människans kosmiska längtan, en ny fysikalisk teori osv. Det var alltid för mycket som hände och presenterades i verkstaden: för många fakta, nya samband, korrigeringar av gamla och felaktiga uppfattningar, kopplingar mellan olika grenar av den naturvetenskapliga specialforskningen. Följaktligen fick jag ofta försvara mig mot anklagelsen att jag inte begränsade mig vetenskapligt, att jag hade gjort ”för mycket på en gång”. Jag har inte gjort för mycket på en gång, och jag har inte varit vetenskapligt oskälig. Överflödet har ingen upplevt så smärtsamt som jag själv. Jag har inte undersökt fakta, utan fakta och sammanhang har strömmat över mig i överflöd. Jag hade svårt att uppmärksamma dem och ordna dem ordentligt. Många, mycket många fakta av stor betydelse gick förlorade, andra förblev obegripliga. Men det väsentliga och grundläggande i upptäckten av den kosmiska energin förefaller mig vara säkrat och så pass användbart ordnat att andra kan fortsätta bygga på det stativ som jag inte kunde fullborda.

 

*

 

Karaktärsanalys

 

Förord till tredje upplagan

Den andra upplagan av denna bok (1945) var snart slutsåld, och under mer än två år kunde den stora efterfrågan inte tillgodoses. Vårt förlag var upptaget med publikationer om det nya området orgonbiologi (The Discovery of Orgone, Vol. II: The Cancer Biopathy, 1948, etc.). Dessutom tvekade jag att ge ut en ny upplaga av Karaktärsanalys. Denna bok använder fortfarande psykoanalytisk terminologi och en psykologisk beskrivning av neuroser. Under de 15 år som gått sedan den första upplagan publicerades har jag varit tvungen att omforma och ombeskriva vår uppfattning om emotionellt lidande. Under denna tid har det skett många viktiga utvecklingar: ”karaktär” blev ett begrepp som betecknade typiskt biofysiskt beteende. ”Känslor” måste i allt högre grad ses som manifestationer av en verklig BIONERGI, den organismiska orgonenergin. Sakta men säkert lärde vi oss att hantera detta i praktiken genom att tillämpa det som idag kallas ”medicinsk orgonterapi”. I förordet till den andra upplagan betonade jag att ”karaktärsanalys” fortfarande är giltig inom det område av djuppsykologin där den har sitt ursprung och fortfarande hör hemma. Vi tillämpar inte längre karaktärsanalysen på det sätt som beskrivs i denna bok. Vi använder dock den karaktärsanalytiska metoden i vissa situationer; vi når fortfarande fram till djupet av den mänskliga erfarenheten via karaktärsinställningen. Men i orgonterapin arbetar vi bioenergetiskt och inte längre psykologiskt.

Varför publicerar vi då en tredje upplaga av detta verk i sin ursprungliga version? Den främsta anledningen är att det är svårt att förstå orgonomin och den medicinska orgonterapin om man inte är bekant med dess utveckling från forskningen om människans emotionella patologi för 20–25 år sedan. Karaktärsanalysen är fortfarande giltig och användbar inom psykoterapin, men den är långt ifrån tillräcklig för att förstå den bioenergetiska kärnan i emotionella funktioner. Den är oumbärlig för den medicinska orgonterapeuten som direkt kommit fram till 1940-talets orgonbiofysik utan att ha studerat psykoanalys. Psykiatriker som inte har studerat de bioenergetiska funktionerna hos känslor tenderar att förbise den egentliga organismen och fastna i psykologin hos ord och associationer. De kommer inte att hitta vägen till den bioenergetiska bakgrunden och ursprunget till alla typer av känslor. Å andra sidan kan orgonterapeuten, som är utbildad att i första hand se patienten som en biologisk organism, lätt glömma bort att det vid sidan av muskulär pansar, kroppsliga sensationer, orgonotiska strömningar, orgonotiska anfall, blockeringar i diafragma och bäcken etc. finns ett stort område av funktioner som till exempel misstro i äktenskapet, specifikt förvrängda föreställningar om könsfunktionerna i puberteten, vissa sociala osäkerheter och rädslor, omedvetna intentioner, rationella sociala farhågor etc. Även om emotionernas ”psykiska område” är mycket snävare än deras ”bioenergetiska område”, även om vissa lidanden som högt blodtryck inte kan behandlas med psykologiska medel, även om språk- och tankeassociationer inte kan tränga djupare än till språkutvecklingsfasen, dvs. till ungefär två års ålder, förblir den psykologiska aspekten av emotionellt lidande betydelsefull och oumbärlig, även om den inte längre är den viktigaste aspekten av orgonomisk biopsykiatri.

Den tredje upplagan av karaktärsanalysen har utökats avsevärt. Jag har lagt till ”Die emotionelle Pest” (Den emotionella pesten), en artikel som först publicerades i International Journal of Sex-economy and Orgone Research 1945. Dessutom har jag lagt till en tidigare opublicerad skrift om Die Ausdruckssprache des Lebendigen (Det levandes uttrycksspråk). Denna artikel handlar om området biofysisk emotionell uttrycksförmåga, som är huvudområdet för medicinsk orgonterapi. Slutligen ska en detaljerad sjukdomshistoria av en paranoid schizofreni introducera studenter av mänsklig natur till det nya fältet biopatologi, som först öppnades för några år sedan genom upptäckten av den organiska orgonenergin (liknande bioenergi). Denna sjukdomshistoria kommer att övertyga läsaren om att den organismiska orgonenergin är den fysiska verklighet som motsvarar det klassiska, rent psykologiska begreppet ”psykisk energi”.

 

*

 

Tal till den lille mannen

 

”Ni falska hycklare som skrattar åt mig!

Vad lever er politik av sedan ni styr världen?

Av att stjäla och mörda ...”

De Coster, Till Ulenspiegel

 

Förord

Denna ”Tal till den lille mannen” är ett mänskligt dokument, inte ett vetenskapligt. Det skrevs sommaren 1946 för Orgoninstitutets arkiv, utan avsikt att någonsin publiceras. Det var resultatet av de inre stormarna hos en naturforskare och läkare som i årtionden först med naivitet, sedan med förundran och slutligen med fasa upplevde vad den lille mannen ur folket gör mot sig själv; hur han lider, rebellerar, dyrkar sina fiender och mördar sina vänner; hur han, varhelst han som ”folkrepresentant” får makt i sina händer, missbrukar den och hanterar den grymmare än den makt han tidigare fått utstå från enskilda sadister i de övre klasserna.

”Talet” var svaret på skvaller och förtal. När det skrevs anade ingen att en myndighet som har till uppgift att skydda hälsan skulle gå till attack mot orgonforskningen i samarbete med politiker och psykoanalytiska affärsmän. Försöket från den ”andliga pesten” 1947 att förstöra orgonforskningen (notera: inte att bevisa att den var felaktig, utan att förstöra den genom att förtala den) blev anledningen till att ”Talet” publicerades som ett historiskt dokument. Tanken var att ”mannen på gatan” måste få veta hur en forskare och psykiater verkligen arbetar och hur han, den lille mannen, framstår i dennes erfarna ögon. Han måste lära sig att se verkligheten, som är det enda som kan motverka hans fördärvliga maktbegär. Man måste tydligt tala om för honom vilket ansvar han bär, oavsett om han arbetar, älskar, hatar eller pratar. Han måste lära sig hur han blir en svart eller röd fascist. Den som kämpar för de levandes säkerhet och för våra barns skydd måste vara mot både svarta och röda fascister. Inte för att den röda fascisten idag, precis som den svarta fascisten tidigare, har en mordisk ideologi, utan för att han gör levande och friska barn till krymplingar, marionetter och moraliska idioter; för att han sätter staten före rättvisa, lögn före sanning, krig före liv; för att barnet, och skyddet av det levande i barnet, är det enda hopp vi har kvar. För uppfostraren och läkaren finns det bara en lojalitet: den till det levande i barnet och till den sjuka. När denna lojalitet väl är uppnådd, löser sig de stora frågorna om ”utrikespolitiska intressen” på ett enkelt sätt.

”Talet” kräver inte att man gör det till ett föredöme för sin existens. Det beskriver stormar i det emotionella livet hos en produktiv, livsglad människa. ”Talet” vill inte övertyga, vinna eller erövra någon. Det återger upplevelser, precis som en målning återger ett åskväder. Läsaren uppmanas inte att visa sympati för det. Den innehåller inga avsikter eller program. Den kräver bara rätten till personlig yttrande för forskaren och tänkaren, en rätt som aldrig har ifrågasatts för poeten eller filosofen. Den är en protest mot den elaka och okända avsikten hos den ”andliga pesten”, väl skyddad från sitt säkra gömställe, att kunna skjuta sina giftiga pilar mot den hårt arbetande forskaren. Den visar vad ”andlig pest” är, hur den fungerar och hur den hämmar framsteg. Den vittnar också om förtroendet för de outnyttjade skatter som vilar i grunden av ”den mänskliga naturen”, redo att ställas i tjänst för att uppfylla mänskliga förhoppningar.

Det levande är i sina sociala och mänskliga relationer godhjärtat, naivt och därför hotat under rådande förhållanden. Det drar slutsatser om andra utifrån sig själv. Det antar att även medmänniskor tänker och handlar enligt det levandes lagar, att de är givmilda och hjälpsamma. Denna naturliga grundinställning, som är egen för det friska barnet och den primitiva människan, blir den största faran i kampen för ett rationellt liv så länge det finns en ”andlig pest”. För även den pestdrabbade tillskriver sina medmänniskor sin egen sätt att tänka och handla. Den vänliga tror att alla människor är vänliga och handlar vänligt. Den pestdrabbade tror att alla människor ljuger, bedrar och är maktgalna. Det är uppenbart att det levande av dessa skäl befinner sig i underläge och fara. Där det finns pestdrabbade sugs det ut och hånas eller förråds efteråt; och där det litar på någon blir det bedraget.

 

*